morgon av oro...

OK d här stämmer inte, inte ett ord, du verkar inte förstå hur orolig detta faktiskt gör mig, du skrev i går morse att du skulle ringa mig, men d har du inte, funderar på va d e som har hänt?!
men ja hoppas att du hör av dig när d har lugnat ner sig och du orkar, men d e jobbigt att sitta här så långt bort å inte veta nått... visst ja förstår om du inte orkar, men ett sms me en punkt så ja vet att du lever iaf, vore ju ganska trevligt, men inget livstecken från dig...
själv e ja hemma, gustav spelar tv-spel, vi käkade varma mackor förut riktigt gott, å druckit massa kaffe, snackat massa, känns bra att ja har han som vän, vi kan prata om allt.
rädslan sitter iaf i halsen på mig, allt kommer att rinna ut ur sanden, d kommer inte bli nått mer, men hur som helst så saknar ja dig, saknar din röst, den får mig att le...
men men får väl se va som händer å fötter...
vad vore människan utan hopp?

jag bedövar mina känslor med dig min vän, trycker ner dom så långt d bara går, dom får inte synas, dom får inte kännas, för ja vet inte hur ja ska hantera dom...ilska,sorg,menningslöshet,glädje, allt på samma gång, vet inte fall ja ska skratta lr gråta.
känner mig bara hopplös just nu men ändå inte... blandade känslor...
december e verkligen en skit månad.
men ja visste att d skulle bli så här, hoppades att ja skulle slippa, men ja måste bara stå ut en stund till, ett litet tag, men under tiden får ja befinna mig i en annan värld då? ok verkligheten kommer i kapp, men d kommer sen inte nu, d e nu ja vill fly den, inte sen, ja bedöver den just nu, fly kan d kallas, men inet helt, vaknar, minns, bedöver, minns...
ond cirkel...

Ångesten äter upp mig...
ja vet ja måste våga hoppa, men hur ska ja våga? ska ja stå här å va sårad sen? för d e så d kommer sluta, e d värt d? att frysa till is sen helt och hållet?
är d värt d?
e han värd att smälta för?
lr? i mitt huvud e han d, men får ja plats i hans liv? får han plats i mitt?
lr va e d frågan om?
mkt frågor, inga svar..
men d kommer en annan dag..
säkert..