Piimzan.blogg.se

här kommer ett inlägg från min gamla blogg, mest dikter i den, därför e den låst...

hösten...

ja det är bara inse faktum sommaren är förbi och det är dags att välkomna hösten hit, sitter och tittar ut genom fönstret, det är en fin höst dag i dag, hoppas att det blir flera.
sitter även och lyssnar på nirvana, känns som att det var allt för länge sen, mitt älskade nirvana, min älskade kurt cobain, vilka minnen, vilken tid, rosa hår ena dagen,för att nästa ha svart, piercingar,fylla,cigg och trasiga kläder, det var tider det.men jag har aldrig tröttnat på musiken, inte för en sekund.gråtit floder till albumet nevermind, stirrat sig blind på flaggorna som täckte över mina tapeter.
men tack och lov att jag tröttnade på alla dessa hemska hårfärger och kläderna...

gud vilken tur att man inte trillade över kanten!

jag lever mitt liv som jag vill,utan hinder utan låsta dörrar,jag är fri,jag är jag, jag älskar känslan av att finnas till.
jag älskar att du finns här hos mig, jag njuter av varje sekund, utan att tveka, jag är rädd, rädd för att bli sårad och sviken, men inget av det hindrar mig från att njuta av stunden med dig, den lånar jag, inser att den inte alltid kan vara min, min stund är nu inte sen, livet är för kort för att inte leva i nuet, nuet gör mig lycklig, för jag är här nu och inte sen.

jag vet att allt har ett bakslag, är beredd på att ta den smällen nu och sen, alla har en lycklig stund i livet,men nått som alltid kommer finnas kvar är mina minnen från då och nu, saker som får mig att le,skratta och gråta, minnen som har fått mig att växa som person. jag har lärt mig att inget ska tas förgivet, allt du har lånar du,men minnen får du behålla.


-------------------------------------------------------------------------------------

svamel en tisdags eftermiddag...

tack för kommentarerna föresten!

jag lever!

jag lever mitt liv, jag mår bra, det som ja strävat efter länge nu, jag trivs, har hittat rätt just nu,allt kan slås sönder på en sekund...

aldrig trodde jag att man kunde må så här bra utan att ha alkohol i sitt liv, men tankarna blir klarare utan, numera gör jag sånt jag vill,inte sånt alkoholen vill.
jag är inte rädd för mig själv längre, jag lär mig varje dag hur ja ska hantera olika situationer utan alkoholen.
den som gjorde mig lycklig på något konstigt sätt, den tog fram rädslan för att skydda mig själv, så att ja slapp bli sårad men nu e ja redo för att vara jag igen,redo för att visa mig sårbar igen, och inte bara ilska,jag är redo för att visa den riktiga yohanna.
sårad är inte alltid dåligt, det är smällar man får ta här i livet.

Jag är huvudpersonen i mitt eget liv, och just nu känns det verkligen som det me!
jag älskar mina nära och kära, det är därför jag är kvar här, tack för att ni har funnits där hos mig.
hopplös ja det kan ja säga att jag har varit, arg,lessen och elak,sårat människor som jag tyckt om helt i onödan, gjort dumma val.
men en sak som jag på nått sett skulle sakna om den försvann är tomheten,lr jag vet att den inte kommer att försvinna.
tomheten finns där och kommer finnas kvar, för Jack (Pappa) du fanns inte i mitt liv, och finns inte i dag heller, frågan e om du ens lever längre, gått flera månader sen ja hörde nått, och visst händer det att jag undrar och saknar men jag inser oxå att om du hade funnits i mitt liv hade jag aldrig varit där jag är idag.
jag har haft turen att ha tommie i mitt liv i stället och det valet älskar jag min mamma djupt för, han är världens bästa "plast pappa", så många gånger som ja skrikigt och gapat,hatat och gråtit så har han och mamma ändå alltid varit där för mig.

nej nu nog om d just för stunden...

jag har gjort ett val som jag inte ångrar för en sekund, jag är livrädd, men det tillhör, jag längtar och ser en del av min framtid, och den delen jag ser gör mig varm!

Vilka är ni som läser min blogg? och vad vill ni läsa om? har ni frågor så e d bara fråga....

Läkare-skräp...

just nu snurrar d i mitt huvud, å så vänta en vecka... tack så mkt... e rädd, e arg, e lessen e så mkt just nu.men d blir nog bra. jag lever iaf!!!
vill faktiskt inte veta just nu, ja mår bra, så oavsett svaret så vill ja vara ovetande en stund till men ändå inte.
orkar inte skriva mer just nu, hoppas på d bästa just nu bara...
förklarar en annan dag när jag orkar....
har iaf vart hos jenny och tobbe en sväng efter sjukan, kände att ja inet ville va ensam, men nu e ja hemma och väntar på sebban så vi kan laga mat=)

torsdag...

vaken redan tänker ni?! hehe japp ska t läkaren om en stund, eftersom mitt cellprov inte va bra, men d e inget allvarligt,vet va d beror på...
så hur e d annars då? jo ja försöker att må bra, d e mitt mål här i livet, ingen annan än jag själv kan få mig att må bra, klart mina nära och kära betyder massor för mig, men känslan inuti kommer ingen annan än jag åt.
har börjat läsa en bra blogg, tjejen inspirerar mig väldigt mkt,hennes blogg e äkta,hennes känslor e äkta, d gillas!


men nu e frågan vart befinner jag mig i mitt liv? jo d e så här, jag e inte rädd för att bli vuxen längre, d som tidigare har skrämt mig gör d inte alls längre,men va innebär nu vuxen? inte behöver man bli tråkig för d, bara man e sig själv så löser d sig.finns så mkt mer ja skulle vilja skriva ut här, men som ja tidigare skrev så vill ja inte att man ska kunna googla mitt liv, mina känslor kan ja stå ut me att ni kan googla, men inte mitt liv, för d e mitt!
jag lever ett bra liv, d kanske några av er har svårt att tro, för att ja mest bloggar när ja mår dåligt, men ja även bra dagar i mitt som e väldigt många, så finns alltid d förflutna i bakhuvudet och gnager, hur fort allt kan gå, men ja ångrar inget av d som hände för 2 år sen, ja hade kunnat leva kvar i det livet och varit olycklig mestadels, pendlat mellan att kanske vilja leva och Absolut inte vilja leva, nu förtiden finns inte den riktigt starka längtan efter döden alls där, jag vill leva!

men nu måste ja hoppa in i duschen,käka frulle å sen hem t mig och fixa tvätten sen läkaren!

/Y

september...

Hösten e snart här,dags att plocka fram filtar och värmeljus och bara mysa ner i soffan med en bok i högsta hugg!
har verkligen tröttnat på att blogga...
vet inte riktigt vad ja ska skriva längre.
ibland känns livet underbart i bland inte, men d e väl så det e,man kan förlora allt på 1 sekund så enkelt e d.
finns saker/människor som ja saknar i mitt liv just nu, lite extra i bland men d tillhör väl livet d me.
Ångesten jagar mig fortfarande då och då, men nu e ja van vid den,känslan av tomhet finns där ständigt men om den inte fanns vad skulle jag ha då? har vant mig vid det. jag försöker tillåta mig själv att vara lycklig mitt där jag är,för man måste vilja/våga vara det för att nå dit...
man kan ha allt här i livet men ändå inte känna lycka, och ända ha tomheten...
blir man lyckligare än vad man gör sig?

Hur som helst så längtar ja lite efter den här hösten, känns som att den kommer att bli bra om jag bara vågar släppa lite av kontrollen på mig själv,måste våga släppa rädslan inom mig.

Men nu ska ja försöka sova för att gå till farbror läkaren i morrn,så ja får reda på mina provsvar!



Haka inte upp er på d ja skriver för d e bara en blogg, en fullständigt meningslös blogg bland alla andra 2 miljoner bloggar...
mitt liv e mitt liv, d ska man inte kunna googla sig till på nätet, vill behålla mkt av mitt privat liv för mig själv behöver distansen... d här e nog mer en ångest blogg, hoppas att ångesten lämnar mig och hoppar över på min blogg i stället...

ja ja...
natti natti!