Jag älskar dig så mycket att det gör ont min lilla tjej, du gör mitt liv underbart, du ger mig kraften att vilja leva fullt ut, du ger mig viljan att se saker positivt, du gör mitt liv underbart!
Utan dig vad vore jag då? du är äkta!

men nu över till något annat mindre roligt...
skrev 13 juni 2010.

jag är trött, trött på gammalt skit... trött på att va med i en förening där dte aldrig händer något, där det är möte efter möte och diskuteras samma saker varje gång, händer inget det står stilla, jag orkar inte lägga någon tid på det, jag ville vara en del av föreningen för att hjälpa barn och ungdomar, men inget händer, och min motivation för att hjälpa har försvunnit, det känns som att dom får klara sig själva, för jag har ingen lust, dessutom har jag redan gjort mitt val, jag har valt att välja bort den människan i mitt liv som svek mest av alla, och som kanske har gjort att min förmåga att lita på människor inte riktigt finns där, speciellt killar. och ärligt talat känner jag mig mkt bättre sen jag slutade hoppas på den människan för vad finns det att hoppas på när det gäller han? nej inget, många människor har försökt få honom att förstå gett honom chanser som ingen annan har fått, men han har sumpat dom, alla och alltid, det är hans eget val, att skylla på droger och alkohol vore fegt för han har en gång gjort sitt val gällande missbruk oxå, missbruket är hans allt, missbruket är det han vill ha kvar i sitt liv, missbruket kommer ge honom döden, men ärligt talat är dte inte den han vill ha för att slippa skämmas? för att slippa må dåligt? döden är dne enklaste vägen i det här fallet, men inte för att va elak, hur många skulle sakna honom? jag har funderat mkt på just det, skulle jag sakna honom?han har ju för min dle aldrig funnits i mitt liv, på riktigt, så skulle jag sakna det som inte finns? lr skulle dte mer vara en lättnad för mig? det är något som jag inom tid kommer att märka, för hur jag skulle reagera har jag ingen aning om i nuet...

14 juni 2010

men frågan finns där... jag funderar även mkt på om jag någonsin kommer prata om detta med Imilia, hon har en morfar,en riktig morfar som bryr sig, behöver hon ha en till som inte bryr sig? för hon kommer då undra varför han inte bryr sig om henne, varför just han inte vill vara en del av hennes liv, jag är rädd för att behöva besvara dessa frågor, för vad ska jag säga? tommie är ju hennes morfar, så varför blanda in någon som råkar vara morfar på ett papper?
jag skulle vilja träffa jack innan han dör, för att säga honom några väl valda ord, lr bara för att se honom, hur han reagerar, jag vet dock inte om jag får chansen, känsl sorligt att känna så här inför någon, men jag anser att han lever på övertid och att det är dags att han lämnar denna jorden, han har gjort tillräckligt mkt skada här på jorden. nej jag säger inget av detta för att vara elak lr för att jag är arg på honom, jag är mer känslolös inför honom, vad kan man känna för någon man inte känner? någon som inte bryr dig om sina egna barn? Min pappa för mig betyder feghet, han är svag.

mkt svammel, men ni är väl vana vid det här laget... men nu ska jag mysa med min älskade lilla tjej!