Lycka.

Kommer ja någonsin tillåta mig själv att känna lycka? lr kommer ja alltid att vara rädd och inte våga satsa, kommer ja lämna när d börjar bli seriöst? kommer ja färsöka gräva ner mina känslor? jag e bara så rädd för att ja inte kan tillåta mig själv att känna lycka, för rädslan att bli sårad.

ja vet ja e bitter, men ja klarar inte att bli sårad mer, den delen av mig e förbrukad, visst d har säkert gjort mig starkare men i bland önskar ja att ja inte va en sån isbit, lite mindre kall kunde ja väl ha blivigt iaf, jag är så rädd för att smälta, för att sedan bli sårad och frysa till is resten av mitt liv.
att aldrig våga släppa in någon i sitt liv, att aldrig känna sig lycklig, att aldrig kunna dela allt.

jag vill känna allt d där me någon som är värd att lägga tid på, slösa inte andra människor tid, långsamt e bra då hinner man känna man hinner tänka. ja e bara 22 ja har hela livet på mig!

nej mina vänner ja har inte somnat än, ja vet dumt av mig, men ska nog inte sova alls faktiskt så e ja pigg i morrn me, antigen sover ja för mkt lr för lite, d e inte klokt...

ja vet att min kära mamma och tommie oroar sig för mig massor, vill kolla så ja äter å så, ja vet d men ja kan inte se dom i ögonen som d e just nu och säga att ja faktiskt inte alls mår bra och döver mina känslor och nästan hela min existens me alkohol, hur säger man till sin mamma att man är alkolist? lr vet hon det redan? hur säger man att ja vill sluta men ja kan verkligen inte, alkoholen ger mig styrka för stunden.
frågorna e många, tiden kommer väl när den kommer.

D sägs ju att tiden läker alla sår.

/Ängel av is.