God kväll!

Dagen har varit bra! Jag är så himla glad för att ja har Mina nära & kära! I allt det här som händer kan jag ändå känna mig glad fast att det känns så himla orättvist... Men tack vare familj & vänner så orkar jag.

Åhhh...

Jag vill kräkas, jag vill bara hem med min familj... Hem till vårat vanliga liv där man får umgås med andra människor... Där vi äter mat tillsammans. Hem hem hem hem... Jag saknar allt som har med hemma att göra... Saknar att inte kunna planera mina dagar... För just nu är det bara jobbigt! Jag vet inte ens hit dagen ser ut i morrn... I dag är Imilia trött och har sovit mkt, men hur är hon i morrn? Hur ser hennes värden ut? När får vi träffa andra människor igen? Det här gör mig tokig! Hoppas att ja får jobba nått den här veckan ja behöver verkligen det... Men mest av allt vill ja att allt ska vara som vanligt... Å alla dess frågor om hur vi mår tar död på mig, jag har inte ens tänkt efter, hur Imilia mår kan jag inte svara på, ena stunden pigg nästa stund helt slut... Vill bara tillbax till verkligheten...