...

Nu vet jag. Jag faller, marken under mig går sönder, jag ramlar ner i hålet & nej jag kommer inte ta mig upp.

God kväll!

Dagen har varit bra! Jag är så himla glad för att ja har Mina nära & kära! I allt det här som händer kan jag ändå känna mig glad fast att det känns så himla orättvist... Men tack vare familj & vänner så orkar jag.

Åhhh...

Jag vill kräkas, jag vill bara hem med min familj... Hem till vårat vanliga liv där man får umgås med andra människor... Där vi äter mat tillsammans. Hem hem hem hem... Jag saknar allt som har med hemma att göra... Saknar att inte kunna planera mina dagar... För just nu är det bara jobbigt! Jag vet inte ens hit dagen ser ut i morrn... I dag är Imilia trött och har sovit mkt, men hur är hon i morrn? Hur ser hennes värden ut? När får vi träffa andra människor igen? Det här gör mig tokig! Hoppas att ja får jobba nått den här veckan ja behöver verkligen det... Men mest av allt vill ja att allt ska vara som vanligt... Å alla dess frågor om hur vi mår tar död på mig, jag har inte ens tänkt efter, hur Imilia mår kan jag inte svara på, ena stunden pigg nästa stund helt slut... Vill bara tillbax till verkligheten...

Timmar...

Timmarna kryper fram i morrn får vi svar, är det svar vi vill ha lr inte? Det är frågan... Är det svar som kommer att frågesätta hela mitt liv?

vad?

jag förstår inte vad som händer...

Det är höst, det är vad som händer...

:/

Min lilla tjej är sjuk igen... Usch...så vi jag sovit på soffan hon & jag, så Sebban skulle få någon sömn, för våran lilla tjej vaknar flera gånger på natten och gallskriker... Stackars liten:/ Å själv ska ja jobba hela helgen igen:) likaså nästa:) himla skönt att d blir några timmar iaf:)

F*ck!

Inte alls bra det här, min lön är försenad... Vet inte alls när jag får den:/ å dessutom är arbetslös, känns som att min värld faller i bitar, känner mig inte motiverad till nått alls...

höstfint!

i dag har jag städat lite och haft besök av sötaste thezza...
har bytt gardiner här hemma och piffat lite i sovrummet.. i morrn ska ja fortsätta göra höstfint här hemma... å ja hatar verkligen hösten, men får helt enkelt göra det bästa av det, för till hemmet finns det massa fina saker=)
har ju slutat jobba nu, så nu är jag arbetslös... usch usch usch... får se vad som händer iaf... sökt jobb har jag gjort....

har även varit hos tandläkaren med imilia igen, men dom kunde inte undersöka tänderna ännu så fick en tid om en månad... inflammationen måste lägga sig först...

men nu ska jag gå och mysa med min lilla familj, Imilia vill inte alls sova i kväll, hon har ju äntligen piggnat till och är feberfri och då har hon massa spring i benen..


<3

hejsan hoppsan!

fixade ordning bloggen lite i dag... men vet dock inte varför det blir ett sträck längst ner i inlägget när ja bloggar från min app...
hmm får se om det går att lösa..

Knas...

Har tappat fotfästet lite, känner mig vilsen, har en klump i magen, vill mest bara gråta... Snart är ja arbetslös igen, hatar det, söker massa jobb hela tiden, men börjar inse att ja aldrig kommer få ett jobb.. Jag är så glad för att ja har Imilia!

nattjobb...

har jobbat 3 nätter i rad, dock sovit jättedåligt, är inte van vid att jobba natt längre... och jag saknar det inte, nattjobb skapar ångest... och jag saknade mest mina hjärtan hela nätterna... usch och fy... för övrigt trivs jag jätte bra på jobbet, bra personal och bra schema!
men nattjobb är inget för mig längre tror ja, men har några nätter kvar...men det går bra iaf=)

Nej!!

Jag vill inte bli skåning!!!! Usch usch usch!

Frihet...

När sista lövet faller till marken och man inte finns mer, är det det som kallas frihet?

När hoppet försvunnit vad finns då kvar?

Jag och mitt kaffe har en allvarlig diskussion så här på morgonen....

Dagarna går!

Varför vill du lämna detta liv? Jag vet hur det känns, men finns det verkligen inte någon annan utväg?

Äntligen!!!!

Nu funkar det att blogga från min iphone igen:) verkar dock som att alla gamla inlägg blev inlagda i dag... Verkar som dom legat kvar som skräppost Lr nått... Skumt...
Sommaren har gått fort har jobbat, så himla kul har trivs så himla bra!!!

Sårad..

Gör fortfarande ont ..

F*ck

Varför ska d alltid bli då här? Mår skit, har ingen lust att leva längre... Men om ja väljer att avsluta detta så finns Imilia alltid i mitt hjärta, å hos din älskade Malin där hon ska bo å leva... Jag älskar Malin hon är imilias gudmor! Jag älskar Sebban men just nu känns det som att ja har gett upp... För just nu orkar jag inte mer...

Ord...

Är ord bara ord? Ord som sårar och förstör.. Ord som gör så ont.

Just i natt...

Du finns i mina tankar just denna natt, hoppas du äntligen känner dig hel.

I bland...

Ibland känner jag hur marken under mig sviktar... Den är på väg att rasa samman... Det känns bara så fel... Önskar att du hade tänkt lite mer i bland...
Yohanna

ingen titel...

snart fyller jag 25... det gör mig inget alls... förutom att jag har blivigt fett... hatar mig själv för att ja har blivigt fett, det är äckligt! å andra sidan hatar jag det mesta just nu... mår inte alls så bra som jag borde, men jag låtsas måste hålla mig uppe för imilia och sebbans skull... men frågan är hur länge jag orkar inna jag faller itu... känns lite som att jag går sönder mer och mer för varje dag...men jag lagar det med snabb lim...

så..

så svårt att tänka sig att just du skulle släppa taget om livet men ändå inte...
jag förstår men ändå inte...

3månader...

det har i dag gått 3 månader sen du avslutade ditt liv, det gör ont, dte är fortfarande ofattbart... jag tänkter på din käraste, hur hon tar sig igenom det här, hon måste vara stark.
livet är så orättvist det bara är så.

Ärligt?

Känns fortfarande helknas att du inte finns längre. Du dyker upp i mina drömmar, minnen trillar förbi... Men så är det väl här i livet....


På tal om annat så undrar ja mest hur saker och ting kan göra så ont? För det gör verkligen ont!

tagen...

är fortfarande tagen, mitt huvud snurrar, det skulle inte gått så här ju...
minns när jag var på hemköp och handlade för 5-6 år sedan, min mobil ringde och det var du, fattade inte vem det var först men det var du, du skulle komma förbi och hälsa på, ni slängde upp tältet utanför sjukan, haha men fick flytta er... jag minns så väl din livsglädje, det strålade om dig, men jag förstår att mkt av det kanske var ett spel för gallerian, men jag beundrar hur du höll dig uppe hela tiden genom åren, något som gör mig glad är att du fick uppleva äkta kärlek.

men just nu sitter jag här med mina tankar, vet inte riktigt hur jag ska hantera dessa känslor, det är så mkt...

Mkt.

Mkt känslor kring dagen, finner inte riktigt några ord, tankarna svävar, det är så mkt som skulle ha sagts förut innan det var försent, det är så mkt som fattas, så många ord som skulle ha Blivigt uttalade. Hur kommer det sig att det blev så här? Nej det är inte rätt fråga, för svaret är så mkt orsaker.
Nu är du iaf trygg, du valde, hoppas att du har det bra där du bu är. /lillatrumpan

....

Att jag skulle uppleva den här dagen trodde jag aldrig, att du skulle lämna oss för tidigt gör sä ont och är ofattbart. Men du kommer alltid finnas för mig.

Usch.

Jobbig dag, men begravningen var jätte fin, men den va himla jobbig, men nu Johnny är du där du har det bra, nu kanske du har den tryggheten som du sökt i många år. Jag älskar och saknar dig!

Imilia.

Tusen tack för att du finns min älskade busunge!
Ja har iaf ätit i dag känns inte alls bra, har ont i magen som tusan. Mår inte alls bra mm jag måste låtsas iaf. Måste finnas där just nu. Men orkar ja? Lr kommer det att gå ut över Imilia?

Städa..

Städar, det funkar. Trodde kanske att du inte skulle låtsas att allt är som vanligt efter den här helgen, och ni som snokar å är nyfikna nej vi har inte bråkat, nej det är inte slut det är inget alls mellan oss, det är andra saker som händer som får mig att behöva puzzla i hop mig själv igen. För orden skaver sönder mig. Jag här dem hela tiden och det gör ont som tusan. För det sårar mig att du inte vill leva. Det gör så himla ont så ja har ställt in mig på att bli ensam vilket betyder att jag stänger av lite redan nu för att slippa känna när hela världen kommer rasa för mig.

Neh.

Mer skit, jag visste att allt det här är för bra för att vara sant, hur ska jag nu orka? Känner mig rädd, vet inte riktigt hur jag mår, allt blir bara fel. Jag ger snart upp, för vad händer nästa gång? Det här är inte kul alls vill bara fly. Men Imilia gör att jag orkar hålla huvudet över vattnet den här gången. För mina ord är slut för stunden.
Det värsta just nu är att jag måste vara stark för din skull just nu, för jag vet inte hur det kommer att gå, men jag ska försöka för din och imilias skull. För ni är mitt allt.

sorg.

jag känner tomhet, jag sitter här i soffan och är chockad över detta som har hänt, jag minns alla fina minnen från min barndom tillsammans med dig, känns konstigt att du är borta, finns så mkt som jag borde ha sagt till dig, men det är försent, jag var din lillstrumpa, jag är glad för att jag fick ha dig i mitt liv, känns bara så tragiskt att du är borta, hur det kunde bli så här, men jag har iaf minnen och dom får jag behålla. en dag så ska jag stolt berätta om dig för min dotter.