hur är det egentligen? ja det kan man undra... jo jag mår bra, men tankarna spökar fortfarande i mitt huvud, rädslan finns bakom nästa hörn, förtvivlan finns i mina nätter, då drömmarna spökar förfullt och gör mig galen, problemet är bara det att jag är lycklig, mår bra och trivs verkligen men försöker drömmarna att säga till mig att jag inte ska trivas? att det faktiskt kan brytas upp när som helst, och tro mig dte vet jag därför tar jag vara på alla sekunder som finns, för rädslan finns som sagt där...
men då är frågan vad det är som gör mig så osäker? jag har ingen anledning alls...
men ändå...
ähh det här är bara konstigt... för jag trivs...
