i bland...

i bland gör det ont, när man inser vad man faktiskt har förlorat, ibland funderar man på hur sverige kan vara så stort men ändå så litet, ibland gör det ont för att undran alltid kommer att finnas där, ibland är det kanske bäst att inte veta, ibland är känslan av det hela bara så fel ibland så rätt.
men äkta det är det, leendet är så äkta som det kan bli.

jag fattas inte längre, jag har hittat en del av den där tomheten som fanns, jag har hittat mig själv, och det gör mig lycklig, att känna inre lycka betyder allt för mig.

just dte för er som inte vet så har jag ju en annan blogg oxå, då jag valde att starta en ny, tyvärr vet jag inte hur man importerar alla dessa inlägg till den, men här är den nya andra bloggen...
men av någon anledning känns den inte lika mycket som mig själv, då jag inte har en anning om vilka som läser den, och i vilket syfte dom läser den...
då människor i den här staden har en förmåga att tro att dem vet vad visa saker handlar om för att man skriver på ett visst sätt,så känns det inte som att jag vill dela allt där, önskar att jag ville det, men nej, tyvärr, finns för mycket folk som inte förstår saker och ting, som läser en sak och fattar helt fel....

men men får återuppta ämnet en annan dag, nu ska ja fixa lite...

konstigt...

konstigt det här... du dyker upp i mitt huvud var och varannan dag och natt... känns konstigt, och jag undrar bara varför...