Ärligt?

Känns fortfarande helknas att du inte finns längre. Du dyker upp i mina drömmar, minnen trillar förbi... Men så är det väl här i livet....


På tal om annat så undrar ja mest hur saker och ting kan göra så ont? För det gör verkligen ont!

tagen...

är fortfarande tagen, mitt huvud snurrar, det skulle inte gått så här ju...
minns när jag var på hemköp och handlade för 5-6 år sedan, min mobil ringde och det var du, fattade inte vem det var först men det var du, du skulle komma förbi och hälsa på, ni slängde upp tältet utanför sjukan, haha men fick flytta er... jag minns så väl din livsglädje, det strålade om dig, men jag förstår att mkt av det kanske var ett spel för gallerian, men jag beundrar hur du höll dig uppe hela tiden genom åren, något som gör mig glad är att du fick uppleva äkta kärlek.

men just nu sitter jag här med mina tankar, vet inte riktigt hur jag ska hantera dessa känslor, det är så mkt...

Mkt.

Mkt känslor kring dagen, finner inte riktigt några ord, tankarna svävar, det är så mkt som skulle ha sagts förut innan det var försent, det är så mkt som fattas, så många ord som skulle ha Blivigt uttalade. Hur kommer det sig att det blev så här? Nej det är inte rätt fråga, för svaret är så mkt orsaker.
Nu är du iaf trygg, du valde, hoppas att du har det bra där du bu är. /lillatrumpan

....

Att jag skulle uppleva den här dagen trodde jag aldrig, att du skulle lämna oss för tidigt gör sä ont och är ofattbart. Men du kommer alltid finnas för mig.

Usch.

Jobbig dag, men begravningen var jätte fin, men den va himla jobbig, men nu Johnny är du där du har det bra, nu kanske du har den tryggheten som du sökt i många år. Jag älskar och saknar dig!