hmm.. känns inte alls bra, känns skit rent ut sagt... inte det att jag fyller år, det känns bra.. men alla dessa lögner sen ett år tillbax... så mkt falska ord, så mkt skitsnack, men fy vad ont det gör... min födelsedag är inte min födelsedag längre.. lr jag önskar att jag fick byta iaf..
jag känner mig som någon man stampar på, någon man tar sönder, någon som är värdelös... jag mår illa, det kliar i kroppen, av spykänslor...
nej inget av detta har med min dotter att göra, henne älskar jag mest av allt, och är överlycklig över att hon finns, hon är mitt allt, jag ska finnas där för henne, ska se till att hon får det bra, ska försöka se till att hon slipper känna tomhet...
men det finns ett val som jag ångrar, dock inte min dotter, inte alls, inte för en sekund, finns andra val jag har gjort som jag önskar att jag hade valt annolunda, för hur mkt klarar man att ta? hur mkt kan man bli sårad innan man är förstörd? lr är jag redan det? är det därför jag döljer hur jag igentligen känner? lr är det av rädsla för att möta ilska?lr är det bara för att jag inte orkar, jag har det kvar i mitt huvud och mitt minne, för tro mig jag minns, och jag vet mer än jag borde...
lr är det så att jag på något sätt njuter av att plåga mig själv med att bli sårad?
jag är helt enkelt inte värd något bättre... undra om valet hade ändrat min åsikt?
blader om inget alls... men bakom fasaden döljer sig en verklighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar