Natten känns ganska tung, ganska ensam, okej ja trivs i ensamheten, men ibland e d jobbigt…

Natten fyller min kropp me ångest, me frågor, frågor utan svar, vill ja ha svaren? Söker ja ens efter dom? Va söker ja? Ja vet knappt själv…

Söker fortfarande en del av mig själv tror ja, den del som du en gång tog me dig och gick me. Den delen som ja faktiskt e glad att du tog, lr tog å tog du fick den väl… visst ibland vill ja ha tillbax den… men ändå inte va ska ja me den till? Du har haft den delen länge nu, du kan lika gärna behålla den, du gjorde mig rädd, rädd för att bry mig om någon igen, vi hade väl d helt ok, ja va nöjd en stund, du va nöjd, men i längden va d inte va någon av oss letade efter, d har ja lärt mig, jag är glad för att ja insåg d, för att du insåg d…

Önskar att man va så där ung igen, då man hade sin första kärlek, ja minns min, på många sett, d va bra, men sen då? Rädslan har byggts upp av kärleken, rädslan att kunna förlora någon, har man ingen kan man inet heller förlora någon… kanske e så ja vill ha d? lr?

 

 

 

 

 

Många tankar… en vanlig natt, en sömnlös natt.

Ja ja e fortfarande lessen, ja står för det, men nej ja gråter inte, inte alls, ja bara undrar, mobilen e tyst, du e tyst, hopplöst…

Slösa inte min tid, nu lr aldrig…