Botten...

Lycka är botten,
lycka är något man tror sig känna,
men ärligt talat jag vill lämna det det stadiet,
Jag vill komma till stadiet där det inte är något jag tror mig känna, jag vill ha ruset i kroppen som kallas lycka, jag vill inte ha detta tvekande, är jag lycklig? ja,jag är lycklig, Imilia finns, hon är mitt allt, men allt det andra då? det här med kärlek? jag vet vart min lycka finns, vart det där ruset finns, jag vet vart jag aldrig skulle bli sårad, jag vet vem som skulle ta bort min oro...

Jag känner mig tom just nu,
Tomheten hinner i kapp mig,
känslan av ingenting alls,
avskyn mot mig själv,
att inte vara värd någonting alls,
att inse att man faktiskt är tomheten själv.
Att inse att man är tystnaden själv i sitt rätta jag