I dag vet jag att d inte va mitt fel, men när jag var liten lät alla mig undra, varför ville han inte va hos mig? va hade jag gjort för fel? ni ljög för mig, jag e inte arg, men besviken,men ni gjorde d för att skydda mig, jag vet... jag försöker förstå.. men ibland e d svårt,d skapade mest ilska och förmågan att stänga av mina känslor...
kanske tack vare allt detta som jag e där jag e idag bodde på gott och ont... min tillit till andra människor finns knappt...
den här konferansen berör mig, mkt,men ja vet inte om ja mår dåligt av d,d känns mer som ett steg i rätt riktning,d som e jobbigast e d som ja inte har fått bekräftat, d som ja minns, men inte riktigt vet... många saker har ja förträngt,men ja vill veta,hur ont d än gör så vill ja veta... e 23 nu,ja behöver inte skyddas längre... jag vet att ni finns där för mig, & ni vet vilka ni e...alla dessa frågor,utan svar... men en dag kommer ja att kräva svaren, för jag vill veta, jag vill och behöver veta... jag e inget barn längre.jag behöver veta för att kunna gå vidare i mitt eget liv,avsluta den delen av mitt liv på mina villkor, där ja mår bra. för att en dag kunna lita på mina nära och kära om ja någonsin kommer kunna det...
känns lite som att några människor har bränt d hos mig... tyvärr...
jag vet förlåt ett rörigt inlägg men tänk på att klockan e mkt och att ja snart ska upp....
men fler funderingar kommer nog när ja rensat dom lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar